Personlig stil

Den här artikeln på The Guardian triggade igång alla möjliga känslor i min bildjournalistiska själ. Det är legenden Don McCullin som säger vad han tycker om läget idag vad gäller bildredigering, det breda möjligheterna som digitalfoto medför och hur "the art world" påverkar stillbilden i media.

Jag är lite rädd för det här med fräckt redigerade bildjournalistiska verk och den personliga stil som ofta medgör att bildjournalister gör extremt vackra och tilltalande bilder. Ibland också grova och läskiga. Det är ofta något som premieras bland fotografer och bildjournalister, den personliga stilen. Nu pratar jag då främst om bildredigering. 

För min egen del som student på en bildjournalistisk utbildning vill jag bara göra intressanta arbeten. Inte funderar på vilka nyanser och kontraster som ska utmärka mig som fotograf. Mig. Jag.

Det ska ju handla om andra människor, det som jag vill visa och informera om. Frågor som jag tycker är viktiga och hamnar i skymundan. Inte vilken personlig stil jag har som fotograf.

“I’ve always thought photography is not so much of an art form but a way of communicating and passing on information,” he said. - Don McCullin

Minnesceremoni för novemberpogromen i Stockholms stora synagoga den 9:e november.

Sen är jag ju en del av det hela och har kanske svårt att se det hela utifrån. Mediakonsumenten kanske inte reagerar som mig när en bild i tidningen är gyllene varm och nästa urtvättat färglös, även om de båda ska visa verkligheten och förmedla förhoppningsvis  sann information och bra journalistik.

Men jag blir ändå upprörd när jag känner att den som gjort ett journalistiskt arbete får mer uppmärksamhet än just det den arbetar med, för det händer ju ibland och jag tror att det blir extra tydligt när allas bilder ska vara unika produkter. 

Men det är kanske tyvärr en del av individualismkulten som genomsyrar det mesta idag.

Nu är jag inne på bildredigering vad gäller journalistik. De som håller på med konst får ju så klart göra vad de vill. Men, problemet som också McCullin är inne på är kanske att gränserna mellan vad som är vad numer ofta suddas ut. Och det skapar ett problem kring vad som är sant och trovärdigt.

Assyriska - Degerfors. Christopher Brandeborn från Assyriska i närkamp med motståndarlaget försvar. Assyriska vann säsongens sista match med 2-1.

Den som vill får gärna diskutera detta vidare med mig. Känner tyvärr inte att jag får utlopp för mina tankar och funderingar kring detta, vore kul att se diskussionen lyfta i Sverige. Kanske i och med Årets Bild?

World Press Photo fick igång diskussionerna efter att 20 % av bilderna som gick vidare i tävlingen tidigare i år diskvalificerades p.g.a. vad de definierar som manipulation. 

Det är ju förstås inte helt enkelt att definiera vad som är manipulation, förutom vad gäller att lägga till eller ta bort faktiska pixlar i en bild. 

En annan nyhet på ämnet är att Reuters nyligen förklarade att de bara vill ha jpegs från sina fotografer, alltså inga bilder redigerade från RAW-filer.

“As eyewitness accounts of events covered by dedicated and responsible journalists, Reuters Pictures must reflect reality. While we aim for photography of the highest aesthetic quality, our goal is not to artistically interpret the news.” - Reuters

För att varva ner avslutar jag med två bilder från en trevlig helg i skogen med kollektiv avkoppling och svampplockning. Vi ses.