På med ryggsäcken, nu börjar skolan

I måndags började mitt andra år på Nordens Fotoskola. Tidigare än de flesta andra utbildning. Vet inte riktigt varför denna tidiga inledning. Det gjorde dock att jag blev tvungen att tacka nej till en veckas vikariat. En lokaltidningsbesvikelse i dubbel bemärkelse! Struntar dock i att bildsätta den fantasiartikeln och sätter punkt för klagandet.

Det är ju som oftast roligt att gå i skolan. Peppade mig själv med att köpa en ny ryggsäck. Det är ingen fotoryggsäck utan den ska primärt innehålla mitt nya cykellås. En redig kätting på 3,5 kg. Köpte den till min nya cykel. Den förra är borta p.g.a. tjuverier. Ännu en besvikelse.
Jag har tydligt lyckats hitta små historier i vardagen efter en sommar på lokaltidning.

Eftersom det här blogginlägget verkar tendera till att spreta en aning lägger jag in en av mina sista LT-bilder från sommaren. Spjutkastaren Gabriel Wallin och diskuskastaren Jussi Kiviniemi som tävlade i friidrotts-SM härom veckan.
Södertäljeföreningen SIF har ett gäng duktiga tjejer som också skulle till SM, men ingen av dom var tyvärr tillgängliga för foto/intervju.

Nåväl. Vi inleder år 2 på Nordens Fotoskola med parallellproduktion. Vet inte riktigt var ordet kommer ifrån, någon blankett från Jordbruksverket hamnar överst på en googling. Det handlar hur som om att både skriva och fotografera. Det är ju det som gäller för framtiden. Och nuet.
Första uppgiften var att göra en feature. Feature kan ju vara lite vad fan som helst, så det gäller ju att bestämma sig. Öppna mål har en tendens att skapa viss oro ju närmare en dribblar sig, så att säga.

Jag besökte min lokala pizzeria. Framförallt för att jag alltid velat hänga en dag på en sådan. Vinkeln blev på något vis att de som jobbar på våra pizzerior är sveriges nationalkockar, eftersom pizza är det vi svenskar äter allra mest enligt en undersökning från Livsmedelsverket.

Hayro Erdal och Fahri Arslan på Söderberga Pizzeria.

Det kommer ingen klatschig slutsats med detta blogginlägg. Skulle kanske vara något om att det är bra att kunna både skriva å fota. Eller fota å filma. Eller skriva och filma. O.s.v. 

Det skadar ju aldrig att kunna kombinera och förädla sin kunskaper. Men det gäller att öva för att bli bra, så klart. Ofta tycker jag själv att det verkligen sätter kunskaperna på prov när flera bollar ska dribblas samtidigt. Det är ju lätt att en eller den ena hamnar utanför planen, åtminstone någon gång under matchen. *klatsch*